Borgmästare

Ny borgmästare i Ottawa. Verkar OK, bättre än den förre i alla fall.  Han dom har fått i Toronto verkar helknasig.

Ja, det där var väl inte mycket till politisk analys precis, men det är vad jag tycker.

18C varmt här i dag.  Och jag som använde hela söndagen till att rota fram vinterkläder.

Små lögner

Det har varit en dag fylld med små lögner.  Vita lögner kanske, om det nu finns sådana.
"Det ser bara tufft ut," sa jag till treåringen när jag hade klippt ett jättestort ojämnt hack i hans blonda lugg (tuggummi).
"Där lärde jag mig allt att inte ha så bråttom!" sa jag till mig själv när jag vräkte en äggkartong i golvet.
"Dom där kommer  fram så småningom, ska du se," sa jag till dottern efter vi hade placerat nio vantar utan maka i en påse som vi hängde bredvid en påse full med ensamma sockor.
"Jag slänger den direkt i tvätten efter frukosten," sa jag till mannen efter att jag torkade upp spilld mjölk med ärmen.
"Alltså, bättre ordning än det här brukar det allt vara," sa jag till väninnan när ettåringen satt naken i min famn och åt chips.

Största lögnen var när jag för tusende gången käckt hävdade att jag och ungarna kommer att klara oss superbra själva efter nyår när mannen ska vara borta flera månader på jobb. "Äh, lite rutiner bara, så ska det nog inte bli så himla jobbigt."

Nästbästa!

Vi hade barnkalas för äldsta barnet i dag.  Femton ungar totalt.  Det var kul men alla vuxna blev helt utmattade, som vanligt. Bästa kommentaren kom från lille Robert: "Wow, this is the second best party I've ever been to!"  Jättesnällt och gulligt, men en vuxen hade aldrig sagt så.  Från en vuxen hade det låtit konstigt.

Jag vet inte varför, men på kalasen hos oss drar ungarna alltid ner alla sängkläder på golvet. Undrar om dom gör så på andra kalas också, eller är det något speciellt frestande med våra sängar?

Symptom och diagnos

Kollegan och jag småsnackar.  Inte om jobb.  Vi pratar om en gemensam bekant som vi båda gillar, men han är lite konstig. "I think he might have Asberger's," säger jag.  Inte som en anklagelse, förolämpning eller skämt.  Men som en förklaring.
Men är det en förolämpning?  Till dom som verkligen har Asberger? Det är nog okänsligt, att slänga ur sig sådär, även om det inte är illa menat.

Ganska vanligt, tror jag. "Han har nog ADHD."  Eller lite manodepressiv. Lite schizofren.
Om andra och sig själv -- det blir en ursäkt. "Äh, jag börjar bli lite senil.  Åderförkalkad. "  Jag har ADD. OCD. Eller kanske bäst av allt:  Jag har Tourettes syndrom.  Det kan man ju liksom använda som en ursäkt till att säga lite vad som helst.

Mea culpa -- jag pratar så här ibland.  Men jag ska sluta. Det kan inte vara kul för dom som verkligen lider av dom här grejerna på riktigt. Det blir liksom lite skämt, lite förlöjligande.

Det här blev kanske en politisk korrekthetspredikan, men då får det väl vara så.

TV

Jag har inte tittat på TV eller dvd på ett tag.  Det var inget beslut eller så, det bara blev så.  Men det är lätt, jag saknar det inte alls!  Fast det blir säkert kul att titta igen.
Vi har ingen kabel-TV eller satellit.

Jag gillar TV, men jag undrar ibland om jag kanske vore lyckligare utan?

Att stava till grammatik

Alltså, jag är absolut inte någon språkpolis. Men jag kan inte låta blir att rynka panna lite när studenter skriver "grammer".

Alltid på iPoden, Språket i P1: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=411&grupp=4012

Teknikens under

Fyra medlemmar av min finska familj är på besök.  Vi åkte på rundtur över veckoslutet: Niagarafallen, CN Tower och lite annat. Men det är ju aldrig dom största sevärdheterna som man minns bäst.  Familjen besökte mig i Kalifornien för tio år sedan.  Det dom minns bäst från den resan verkar vara besöket i Bakersfield, "The Armpit of California".  Vi tyckte det var toppen.  Hela staden verkade veta att vi var på besök och vi kände oss välkomna.  Vi åt på en jättetrevlig baskisk restaurang  och blev behandlade som kungligheter.  Wow, from Finland, really?  I San Fransisco, LA och Las Vegas tyckte ingen att det var märkvärdigt.

Från den här resan kommer dom nog att komma ihåg att biltrafiken i Toronto och alla vägarbeten. Och slussen i Peterborough.  Och en gång fick vi betala $25 per bil för att parkera i två timmar. 

Vi bodde i en jättebra svit på Hilton vid Niagarafallen.  Under $500 för tio personer, jättefint,  gott om plats och utsikt över fallen. 

Dom som åkte i saaben hade gps i telefonen.  Vi hade vanliga kartor i volvon.  Det gick lika bra i båda bilarna. Jag föredrar kartorna. Bor det en liten luddit inom mig?  I alla fall tycker jag att det är konstigt att det  var mycket enklare förr (för trettio år sedan) att klämma på en TV apparat.  Förr så gick man fram och det fanns på och av,  kanaländrare och volym.  Nu så ska det tamejtusan alltid finnas minst tre olika fjärrkontroller.