Monday, September 27, 2010

Yoga och grönt te

I New York Times Magazine har dom varje vecka en kort intervju med någon känd och lyckad människa, restaurangägare eller så. Korta frågor, korta svar.  Bland annat brukar dom fråga vad kändisen har för morgonrutin. Det brukar ofta vara, typ, grönt te och yoga, eller morgonmeditation med personlig coach och sedan färskpressad mangojuice och organisk mysli. Eller så. Jag tänkte på det i morse när jag stod på knäna och torkade upp mjölk och cheerios från golvet. 
Jag vaknade klockan fem av att jag blev sparkad i ansiktet av en drömmande ettåring. Sedan preppade jag föreläsning om Grimm's Law tills familjen vaknade klockan sju. Jag var klädd i en Sunds Brandkår t-skjorta och gråa mjukisbyxor som jag fått av svägerskan för att hon tycker att dom är fula.  Motsatsen till glamoröst. 

Friday, September 24, 2010

Temperaturer

+9 i morse, +22 grader nu. Det är absolut hopplöst att försöka klä ungarna rätt.

Jag höll föreläsning om psykologins historia idag. Jag tog med en massa originaltexter och läste högt.  Wundt, James, Freud, Skinner.  Mycket att diskutera. Freud är roligast, förstås.
Tänk om man bara hade tid att läsa hela dagarna. Tekoppar, promenader och litteratur. Skön och fack.

Wednesday, September 22, 2010

Svenska valet

Vilken rysare... när kommer resultaten? Dom riktiga, slutgiltiga. Vilket bra valdeltagande det verkar ha varit.  Det är väl positivt i alla fall?

Jag undervisade om finite state grammars i stora förstaårskursen i förrgår.  Det var absolut ingen höjdare.
Det är intressant och relevant, men det fattade nog inte många i föreläsningssalen. Det frestar att skylla på studenterna, men det är klart att det var mitt fel.  Nya tag, nästa gång går det bättre.

Jag har precis upptäckt bandet "The Bad Plus".  Jättebra.  Lyssna på "Never Stop" på skivan med samma namn.

Saturday, September 18, 2010

How to kill a mockingbird

Jag läser "To Kill a Mockingbird".  Äntligen, jag vet inte varför jag inte har läst den förr.  Fast jag som har så svårt för att minnas exakt vad någon eller något heter råkade kallade den för "How to Kill a Mockingbird".  Min sambo: "Did you find it in the Fishing & Hunting section of the bookstore?" Deadpan som vanligt, rolig som vanligt och milt överseende som vanligt.

Solsken ute

Solen skiner, det är lördag.  Jag sitter uppe på mitt kontor på 22:a våningen och rättar uppsatser. Men i morgon blir det bara lek med barnen.

Studenterna kan inte skriva. Jo, vissa kan det. Men många kan inte.  Och här har vi ingen skrivkurs, typ Freshman Writing. Det behövs inte, dom lär sig skriva i High School.  Men dom gör ju inte det.  Så det blir att sitta och plita i marginalen "This sentence doesn't have a subject."  "What do you mean? Ambiguous!" Inte så kul. Fast i det stora hela har jag ju ett kul jobb, så det är väl OK.

Friday, September 17, 2010

nature vs nurture

Tre timmars föreläsning idag om nature vs nurture, free will vs determinism, the mind-body problem och consciousness.  Lite späckat kanske?  Det var OK.

Alla ungar var på jättegott humör när vi äntligen kom hem. Nu tusan ska det bli myskväll. Jag ska inte kolla mejl, inte läsa nyheter om svenska valet.  När jag lyssnar på Fresh Air på podradion ska det bara bli något om underhållning. Ingenting allvarligt. Min tretimmars föreläsning om filosofiska frågor innehöll minsann tillräckligt med svåra frågor -- nu blir det bara skoj.

Thursday, September 16, 2010

Vill Du doktorera i språkvetenskap?

Dom ska anställa nio nya doktorander i lingvistik på Stockholms universitet.  Det var som tusan.

Entourage

 Vi tittar på Entourage på DVD på kvällarna. Så underhållande och lättsamt. Och så långt från vårt liv. Vi är inne på tredje säsongen och serien blir faktiskt bättre och bättre. Inte jättebra men bra. Och kul.

Wednesday, September 15, 2010

The Linguists

The Linguists: http://thelinguists.com/
Två lingvister flänger världen runt i sökan efter utrotningshotade språk, som dom dokumenterar.
Kul och viktig film.  Bra, och jag beundrar David och Greg.  Men (det finns alltid ett men) jag gillade inte riktigt attityden, "alla lingvister borde göra det vi gör".  Blir inte deras undersökningar lite ytliga? Det dom gör är OK, men det finns olika metoder.  Vi upptäcker fortfarande nya saker om engelska som har undersökts så noggrant.

Och dom hävdar att dom kan 25 språk tillsammans. Är det inte lite underligt att det verkar som om de måste hitta engelsktalande överallt? Eller nästa överallt.

I alla fall:  en äverntyrsfilm om lingvistik.

Monday, September 13, 2010

The great Eskimo vocabulary hoax

Ibland önskar jag att jag var student igen.  Det finns så många fantastiska kurser!  Jag undervisar två kurser den här terminen som jag vill ska vara fantastiska.  I ena kursen ska vi läsa Searle "Minds, brains and programs" den här veckan, och i andra kursen ska vi läsa Geoff Pullum's jättekul, lättsamma men ändå viktiga "The great Eskimo vocabulary hoax".

Bra början.

Storasyster

 Storasyster ville inte gå till skolan i morse. Hennes stora mörka ögon blev våta, glittriga.  "Lilla vännen, är det något med kompisarna?"  Stora tårar rullade ner, en liten nick. Vill inte prata om det. Fina, fina vännen. Tydligen vill tuffa tjejerna inte leka med henne.  Tydligen får efter-skolan bästisen vara med i tuffa gänget, men då får Storasyster inte vara med. Storasyster får bara leka med Lillebror #1 och hans vänner på rasterna. Småpojkar.

  Lilla vännen, det här går över. Förstår du?
Det är klart hon inte förstår. 

Jag vill göra något, men det finns ingenting att göra. Jag kan bara lyssna om hon vill prata, men det vill hon inte.    

Sunday, September 12, 2010

Veckoslutets slut

Söndagkväll.  I morgon ska alla till sina institutioner igen.  Undrar om lillebror kommer att gråta igen i morgon när vi lämnar honom på dagis? Det går emot alla instinkter att gå iväg från sitt gråtande barn.  Vända ryggen till, gå, stänga dörren. Det är bara andra veckan, men kanske kanske gråter han inte i morgon.

Saturday, September 11, 2010

Pastorn i Florida

Tänk vad mycket publicitet han får, pastorn i Florida! Terry Jones.  Jag hörde en intervju med honom på radion idag.  Tror han verkligen att han kan förhindra att det blir en moské vid f.d. Twin Towers? Varför bryr vi oss så mycket?  Varför får han så mycket rum i spalterna och i etern.   Och här i min lilla blogg också...

Början på skolåret är jobbig. Skolorna i Kanada är ganska bra, men man måste köpa egna "school supplies".  Nej, jag menar inte bara en skolväska och kanske en penna.  Listan är lång -- sex limstift, 20 blyertspennor... Och så måste man packa skolluncher hela året. Jag skulle hellre betala lite mera i skatt.

Att tala med främlingar

Jag vill inte lära mina barn att dom inte får prata med främlingar. Att prata med främlingar är väl det roligaste som finns!

Visst, jag förstår oron, jag har den också. Men ska man lära barnen att vara rädda? För främlingar? Bland främlingarna kan ju det ju finnas fantastiska nya bekantskaper.

Kanske är det  i alla fall svårt att ha barn, inte bara jobbigt.

Thursday, September 9, 2010

Konflikter

Tänk vad många små konflikter det finns på en arbetsplats.  Så många människor ska få deras scheman och tankar och idéer och vanor att funka ihop.  Starka personligheter, känsliga sinnen och sprakande humör.  Allt ska passa samman, funka ihop, samarbeta och uppnå resultat. Jag har inte råkat i luven på någon, inte ännu.  Har jag haft tur, eller kan jag ha mognat?

Wednesday, September 8, 2010

Hem och jobb

Första riktiga dagen på jobbet.  Sex möten. Jag fick ingenting gjort.
Hemma: Jag hinner inte med annat än att ge ungarna mat. Dom får spela så mycket Playstation dom vill. Ettåringen fick tag i ett paket potatismjöl och spred runt det över hela huset.

Föreläsningarna börjar snart.  Det är viktiga kurser: jag vill lära ut och lära mig, inspirera, stöda.  Men jag har inte förberett mig alls ännu. Har inte hunnit. Stressen stiger.

Kommer det här att bli året som knäcker mig, året då jag slutar forska?

Monday, September 6, 2010

The Other Guys

Såg The Other Guys med Will Ferrell och Mark Wahlberg.  Den var ganska rolig men kunde ha varit tio minuter kortare. Den hade lite samvete också, faktiskt.  Det hade jag inte väntat mig.

Gruvarbetarna i Chile

Det är kallare i luften.  Hösten är på väg, och det är skönt. Jag är tacksam att jag bor på ett ställe som har fyra årstider.

Jag försöker följa med lite vad som händer i världen. Det är så svårt, det blir lätt bara mitt eget lilla liv med jobb, barn, vänner. Små glädjeämnen, små konflikter. Men jag försöker: Global News, Fresh Air och Godmorgon Världen på iPoden, the Globe and Mail till morgonkaffet, DN på nätet.  Åtminstone rubrikerna... Jag kan tycka att det som blir uppblåst i media är ganska ointressant ibland.  Dom instängda gruvarbetarna i Chile känner sig pressade och visar tecken på depression. Är det konstigt?  Värt att rapportera?  Jag tycker att det känns ganska självklart. Fast det kanske är intressant och det gör väl berättelsen mer personlig.  Och själva händelsen är ju väl värd att rapportera.

Globe and Mail till morgonkaffet.  Lite vila i kaoset. Höst, nytt skolår, nya rutiner.  Jag ska se till att bygga in lite lugn och lite skoj i rutinerna. TV-serier på DVD eller en film på kvällen med mannen efter barnen lägger sig. Familjepromenader i skogen på veckosluten.  Och så Globe and Mail till morgonkaffet, i stället för lingvistikartiklar och studentuppsatser.

Vi har fyra småbarn och vi har alla varit tillsammans hela långa sommaren.  Det har varit mest kul, förstås, men mycket jobb också.  "Att ha barn är inte svårt, men det kan vara jobbigt. " Så sa en klok kvinna till mig en gång. Hon var fyrabarnsmamma (jag hade bara två då), hade svart och lila hår som stod rakt upp och tatueringar och piercings. Det är sant som hon sade.

 Jag märker att jag skriker åt barnen ibland. Ganska ofta.  När jag hade två barn skrek jag aldrig, eller nästan aldrig.   Men jag har dubbelt så många barn nu och jag har helt enkelt inte dubbelt så mycket tålamod.

Friday, September 3, 2010

Vardagsliv

Tillbaka i staden,  tillbaka i vardagen. Det skulle ha blivit så mycket jobb idag, men det blev ingenting av med det. Faktiskt absolut ingenting alls.  Ungarna hade pangat en fönsterruta, så det måste fixas. Fixas genom att ringa någon expert, så klart.  Jag vet inte om det skulle ha blivit ett så särskilt bra resultat om jag hade försökt med det som var min första tanke: gamla plastkassar och eri keeper.  Dom har väl inte ens eri keeper i det här landet.
Och så bestämde vi oss för att köra iväg hela barnaskaran till hon som ska bli vår husläkare. Ett rött öga (jag vet inte vad som hände, jag var inte där -- men det handlade om dvd-skivor som kom flygandes genom luften), en fotvårta, en handvårta, lite öronvax, rethosta, och något nytt som kan vara exem från hettan (29C idag). Utdelat på alla fyra ungarna, tack o lov.  Bara småsaker, men vi måste ändå registrera dom hos läkaren. Hon är snäll, men verkade lite skraj när vi tog över hennes lilla rum. Undrar vad hon tänkte? Hur säger man "patrask" på engelska?

Sedan Apple Store, där vi köpte en massa grejer. Jag köpte en ny, stor dator till jobbet. Massor med människor där, det var urjobbigt.  Men sedan fick jag det stora stora nöjet att i hissen himla med ögonen, fnissa och säga "I just love shopping" till en karl som stirrade på min jättestora sprillans nya  datorlåda och min Applekasse.

Kul att vattnet på kolstjärnan får så mycket uppmärksamhet: http://www.popast.nu/2010/09/sanningen-om-den-fuktiga-kolstjarnan.html.  Kanske det är rätt att ösa så mycket pengar på rymdforskning trots allt?

Thursday, September 2, 2010

Annorstädes

Vaknade tidigt, tidigt. Det är tidsskillnaden, jag har inte vant mig ännu. Inte vant mig vid tiden och inte vant mig med att vara här. Borta. Där jag bor. Hemma på landet är det tyst på nätterna. Här hörs trafiken och den här natten hördes ett dovt bultande också. Det lät som en balare, men det är det klart att det inte var. En fläkt, en pump, kanske.

Filmen "Eat, Pray, Love". Den var inte så bra, boken kanske var bra. Biosalongen var tyst, halvfylld.  Bara tjejer.  Det kändes lite härligt och intimt.  Hemligt. Kanske som killar på porrbio (fast jag tänker mig att det är mindre mysigt).  Fast filmen var dålig.  Inte Julia Roberts, men hela temat liksom. Det verkar urtråkigt att resa omkring och finna sig själv. Vansinnigt självupptaget. Huvudpersonen tyckte att mycket av det hon såg och personerna hon träffade var intressanta.  Men intressanta hur?  Det var som om hela poängen var att hon själv skulle bli intressantare, bättre, helare av att ha träffat och sett dem. Alla ruiner i Rom finns till för huvudpersonen i "Eat, Pray, Love".  Fast hon är väl ett typexempel på hur vi västerlänningar är. Och jag läste en intervju med henne i YourLife, och hon verkade sympatisk.

Efter en lång sommar har vi släpat, burit alla barnen hit igen. Hit där dom känner sig hemma. Men för mig är det annorstädes.

Wednesday, September 1, 2010

Beskyllan 2

Det går nog att beskylla mig för att vara enkelspårig just nu.  Jag läser bara kvinnliga författare. Bodil Malmsten och Märta Tikkanen. Alice Munro. Gillar bara tjejkomiker: Mia & Klara, Sarah Silverman, Tina Fey.  Lyssnar på tjejmusik.  Fast jag  är också helt tokig i Ben Harper's "Morning Yearning".  Men jag måste försöka skärpa mig: Killar kan!

Beskylla beträda beröra. Beundra.  Ord med be-. Man borde köra en studie: stoppa "be-" framför en massa ord som egentligen inte brukar ha det och se vad folk tror att orden betyder (BEtyder). Bekrama, begarva, betrotsa, begräva. Kan "be-" orden alltid ta direkt objekt? Befatta -- är "sig ett riktigt objekt i "befatta sig med"? Någon har nog skrivit om det här.  Måste slå upp det. Eller tänka på det. 

Vad är det för skillnad mellan en blogg och en dagbok om ingen läser bloggen? Ingen skillnad. 

Beskyllan

Det är inte så jobbigt att bli orättvist beskylld. Det är mycket jobbigare att bli rättvist beskylld.