Kan man inte få ha en enda dag när allting bara går bra? Måste man trampa i klaveret? Hör det till, liksom, en del av livet, lärdomar och erfarenheter och så'nt. Eller är det bara jag? Finns det människor som bara säger rätt, aldrig tabbar sig? Som alltid tänker sig för för dom pratar?
Jag kan nog inte dra ut foten ur munnen, den sitter fast där. Men jag kan försöka att inte tolka allt andra säger på värsta möjliga sätt. Jag kan försöka komma ihåg att man säger lite fel ibland, man gör bort sig lite ibland. Det behöver kanske inte vara en så stor grej.
No comments:
Post a Comment