I gårdagens New York Times hade dom intervjuat Pete Seeger om hans söndagsrutiner. Vad skönt. Inget örtté, ingen yoga (fast örtté och yoga är jättebra, det är inte det), ingen personlig life coach. En vanlig människa. Jag är snart 40, mitt i karriären, jobbar mycket.
Varför känner jag mer gemenskap med en nittioårig folkmusiker än dom fyrtioåringarna framgångsmänniskorna som vanligtvis berättar om sina söndagsrutiner i NYT?
No comments:
Post a Comment