Nyårslöfte

Jag behöver ett nyårslöfte.  Att inte börja röka?

Hela dagen

Tänk att man kan hålla på och greja hela dagen och tamejfan inte få något gjort.   Jag har inte ens skrivit ut alla uppsatser som måste rättas.   Bykkorgarna är fortfarande fulla, fast jag har bykt tre maskiner idag! Men alla har ätit, ungarna har åkt pulka, jag har svarat på några jobbmejl, och så har jag läst sagor.  Det gäller bara att titta bort när jag går förbi mina illgula post-it "att göra"-listor.

Vem var det som sa: "I love deadlines, I love the swishing sound they make as they go by"?

The Fighter

Bio i går -- såg The Fighter:  http://www.imdb.com/video/imdb/vi2330986777/
Mycket bra film, den bästa jag har sett på länge.  Bra manus, bra skådespelarinsatser.  Man måste inte gilla boxning för att gilla filmen. Plats: Lowell, Massachusetts.

Bakslag

Ensam på jobb, alla andra har jullov.  Men jag måste utnyttja alla barnvakter som jag har över julen.

Jag har jobbat med en grej i flera månader, från och till, och nu hittade jag en liten artikel från 2006 där författaren skriver nästan precis det som jag har tänkt. Typiskt.  Men jag läser artikeln igen, kanske den inte är så lik mina anteckningar som jag tror.

True Grit

True Grit är en bra film.  Vacker, bra skådisar.  Det är svårt att angagera sig känslomässigt, det är ingen sådan film.  Man gråter inte, men skrattar nog lite.  Nu vill jag se första filmatiseringen av boken, med John Wayne. Kanske läsa boken.

http://www.youtube.com/watch?v=uco41pOKeJg

Boxing Day

Annandag jul heter Boxing Day här.  Jag vet inte varför, jag har hört olika teorier.  Min favorit: man packar in resterna efter julmiddagen och ger dem till dem som behöver.

Jag har lagat tre stora middagar tre dagar i rad. Julskinka på julaftonen, kalkon på juldagen, och rester på annandagen (och det tar visst tid och ansträngning att värma upp rester!) Familjen och gästerna har varit nöjda och glada och enkla att ha till bordet.

Ungarna tittar på School House Rock dvd:n som dom fick till julklapp. Alla är nöjda.

Julgodis

Jag söker bra recept på julgodis.

När barnen sover

Före jag lägger mig måste jag alltid gå en runda och se till att alla barnen har sina täcken på sig ordentligt.  Jag måste "totta om" dom som mamma alltid sa. Ofta sover en knatte med oss. då vaknar jag till flera gånger per natt och ser till att dom har det varmt och skönt. Det här känns som att det är ett vackert moderligt beteende.  Ett problem:  barnen vill ju inte ha täcke på sig!  Dom sparkar ständigt av sig.  Alla barn, hela tiden. Vi har +19C varmt i huset, minst, även på natten.  Dom fryser inte ihjäl. Dessutom har jag läst någonstans att dagen västerlänningar är jättedåliga på att tåla temperatursväxlingar, för vi har skämt bort  oss så. Kanske jag ska sluta med detta tvångsmässiga beteende och istället använda min energi på sådan omtanke som barnen faktiskt vill ha?

Julgran

Vi har redan julgranen inne.  Hemma brukar storebror hugga en gran åt oss och hämta in den dagen före julafton. Skev och gles brukar den vara, men vacker blir den när den är klädd. Nu har vi en tät, mörkgrön gran som säkert är odlad för att vara julgran.  Ingen vanlig gran som blir julgran av glittret. Årets gran är köpt, förstås.

Just nu är granen min livlina.  Jag har alltid någonting som jag ser till att jag hinner med. Ett tag var det bloggen. Nu ser jag till att granen får vatten.  Jag har inte rättat tentorna som ligger i sorgliga högar och väntar, jag har inte rört läroboken som jag skulle ha skrivit färdig i augusti, jag har inte fixat dom där ljudfilerna som jag lovade åt min kollega i Norge i somras. Ungarnas vinterkläder ligger i en röra innanför ytterdörren. Men, trots allt: granen har vatten.

Jag längtar hem, förstås.  Det är ju jul.  Min kloka man pekar på löpsedlarna och säger:  Vill du verkligen flyga via Heathrow precis nu?  Med fyra småbarn?  Har vi det inte bättre här?  Och det är klart, kanske det inte skulle vara så mysigt att sova på hårda stolar under plastfolie i flera dagar.

Långsam november

Nästan alla bloggar jag följer har varit lite långsamma och glesa på sistone.  Det är som om november suger musten ur en.  Eller vill vi vila lite i november, och låta bloggen och allt möjligt annat gå i träda? November är en lite jobbig månad.  Lång och mörk. Jobbigt men också lite skönt.

Nu kommer advent. Det har sagts förr men det är sant: barnen gör julen vansinnigt skoj. Vi har inte börjat med julgrejer än, vi hinner.  Men roligt ska det bli.  En adventsljusstake ska jag försöka hitta, eftersom jag har tappat bort den som storebror lagade i slöjden (den finns nog någonstans). Det måste väl gå att hitta en så'n stake i det här landet?  Och så ska vi laga julgodis och baka pepparkakor.

Det blir min första jul borta på tjugo år.  Jag har alltid lyckats släpa mig hem, med fler och fler barn.  men det här året funkar det bara inte, det blir för dyrt och krångligt och jobbigt. Man får göra det bästa av det, det ska nog gå. Fast jag längtar hem.  Hem till mörka, kalla Finland.

Troll med hockeyfrilla

Måste dra med ungarna till frissan eller leta fram Fiskarssaxen. Yngsta ungen ser ut som ett troll med hockeyfrilla. Hoppas han inte blir retad på dagis.  Fast ett-o-två-åringar har väl inte lärt sig att retas än?

Terry Gross

OK, nu är jag här.  Mitt inne i terminen, med så jäkla mycket jobb och deadlines och uppsatsrättningar och studenthandledningar och möten och tjafs att jag helt enkelt inte riktigt hinner med längre. Istället för morgontidning så blir det någon lingvistikbok eller artikel.  Istället för CBC One på bilradion så blir skvalkanal, för jag orkar inte ta in, det är för mycket nu.  Och barnen kan jag ju inte prioritera bort, det skulle ju vara som att prioritera bort själva livet.

Den enda information jag får kommer från podradions Fresh Air medan jag byker. Det Terry Gross inte snackar om så finns inte, inte i min värld, inte nu. Så är det bara.  Jag är inte stolt över det, men i alla fall.  Vilken tur att Terry Gross är så fantastiskt bra! Finns det någon möjlighet att jag skulle kunna få intervjua Terry Gross någon dag? I en drömvärld?  Det önskar jag mig.

I have water in my eyes

Jag tappade tålamodet.  Jag gör det ibland.  I morse var jag ensam och skulle bli klar till jobbet plus hjälpa alla de små liven att bli klara. Dom hade Halloween-firande i skola/dagis idag så jag måste klä en pirat, en Mario-svamp, en spindelman och en vampyrfladdermus.  Och jag tappade tålamodet.  Och höjde rösten.  Treåringen tittade på mig och sade "Mommy stop it, I get water in my eyes!"

Mammor borde aldrig få sina barn att gråta, vi ska få dom att skratta och trösta dom när dom gråter.

Disktrasa

Det är ett riktigt jobb att torka av matbordet hos oss.  Massor med spill och intorkad mat. Det tar tid, man får gå över det flera gånger.  Det påminner mig om min mormor.  Hur hon jobbade med bordet hemma på gården.  När hon inte orkade så mycket annat.  Perfekt skulle det bli.  Flera torkningar.  Och ibland skulle trasan kokas ren.  Inget hask!

Det är en mening med allting.  Varje gång jag torkar av bordet tänker jag på mormor.

Misslyckanden och klantigheter

Kan man inte få ha en enda dag när allting bara går bra? Måste man trampa i klaveret?  Hör det till, liksom, en del av livet, lärdomar och erfarenheter och så'nt.  Eller är det bara jag?  Finns det människor som bara säger rätt, aldrig tabbar sig?  Som alltid tänker sig för för dom pratar?

Jag kan nog inte dra ut foten ur munnen, den sitter fast där.  Men jag kan försöka att inte tolka allt andra säger på värsta möjliga sätt.  Jag kan försöka komma ihåg att man säger lite fel ibland, man gör bort sig lite ibland.  Det behöver kanske inte vara en så stor grej.

Borgmästare

Ny borgmästare i Ottawa. Verkar OK, bättre än den förre i alla fall.  Han dom har fått i Toronto verkar helknasig.

Ja, det där var väl inte mycket till politisk analys precis, men det är vad jag tycker.

18C varmt här i dag.  Och jag som använde hela söndagen till att rota fram vinterkläder.

Små lögner

Det har varit en dag fylld med små lögner.  Vita lögner kanske, om det nu finns sådana.
"Det ser bara tufft ut," sa jag till treåringen när jag hade klippt ett jättestort ojämnt hack i hans blonda lugg (tuggummi).
"Där lärde jag mig allt att inte ha så bråttom!" sa jag till mig själv när jag vräkte en äggkartong i golvet.
"Dom där kommer  fram så småningom, ska du se," sa jag till dottern efter vi hade placerat nio vantar utan maka i en påse som vi hängde bredvid en påse full med ensamma sockor.
"Jag slänger den direkt i tvätten efter frukosten," sa jag till mannen efter att jag torkade upp spilld mjölk med ärmen.
"Alltså, bättre ordning än det här brukar det allt vara," sa jag till väninnan när ettåringen satt naken i min famn och åt chips.

Största lögnen var när jag för tusende gången käckt hävdade att jag och ungarna kommer att klara oss superbra själva efter nyår när mannen ska vara borta flera månader på jobb. "Äh, lite rutiner bara, så ska det nog inte bli så himla jobbigt."

Nästbästa!

Vi hade barnkalas för äldsta barnet i dag.  Femton ungar totalt.  Det var kul men alla vuxna blev helt utmattade, som vanligt. Bästa kommentaren kom från lille Robert: "Wow, this is the second best party I've ever been to!"  Jättesnällt och gulligt, men en vuxen hade aldrig sagt så.  Från en vuxen hade det låtit konstigt.

Jag vet inte varför, men på kalasen hos oss drar ungarna alltid ner alla sängkläder på golvet. Undrar om dom gör så på andra kalas också, eller är det något speciellt frestande med våra sängar?

Symptom och diagnos

Kollegan och jag småsnackar.  Inte om jobb.  Vi pratar om en gemensam bekant som vi båda gillar, men han är lite konstig. "I think he might have Asberger's," säger jag.  Inte som en anklagelse, förolämpning eller skämt.  Men som en förklaring.
Men är det en förolämpning?  Till dom som verkligen har Asberger? Det är nog okänsligt, att slänga ur sig sådär, även om det inte är illa menat.

Ganska vanligt, tror jag. "Han har nog ADHD."  Eller lite manodepressiv. Lite schizofren.
Om andra och sig själv -- det blir en ursäkt. "Äh, jag börjar bli lite senil.  Åderförkalkad. "  Jag har ADD. OCD. Eller kanske bäst av allt:  Jag har Tourettes syndrom.  Det kan man ju liksom använda som en ursäkt till att säga lite vad som helst.

Mea culpa -- jag pratar så här ibland.  Men jag ska sluta. Det kan inte vara kul för dom som verkligen lider av dom här grejerna på riktigt. Det blir liksom lite skämt, lite förlöjligande.

Det här blev kanske en politisk korrekthetspredikan, men då får det väl vara så.

TV

Jag har inte tittat på TV eller dvd på ett tag.  Det var inget beslut eller så, det bara blev så.  Men det är lätt, jag saknar det inte alls!  Fast det blir säkert kul att titta igen.
Vi har ingen kabel-TV eller satellit.

Jag gillar TV, men jag undrar ibland om jag kanske vore lyckligare utan?

Att stava till grammatik

Alltså, jag är absolut inte någon språkpolis. Men jag kan inte låta blir att rynka panna lite när studenter skriver "grammer".

Alltid på iPoden, Språket i P1: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=411&grupp=4012

Teknikens under

Fyra medlemmar av min finska familj är på besök.  Vi åkte på rundtur över veckoslutet: Niagarafallen, CN Tower och lite annat. Men det är ju aldrig dom största sevärdheterna som man minns bäst.  Familjen besökte mig i Kalifornien för tio år sedan.  Det dom minns bäst från den resan verkar vara besöket i Bakersfield, "The Armpit of California".  Vi tyckte det var toppen.  Hela staden verkade veta att vi var på besök och vi kände oss välkomna.  Vi åt på en jättetrevlig baskisk restaurang  och blev behandlade som kungligheter.  Wow, from Finland, really?  I San Fransisco, LA och Las Vegas tyckte ingen att det var märkvärdigt.

Från den här resan kommer dom nog att komma ihåg att biltrafiken i Toronto och alla vägarbeten. Och slussen i Peterborough.  Och en gång fick vi betala $25 per bil för att parkera i två timmar. 

Vi bodde i en jättebra svit på Hilton vid Niagarafallen.  Under $500 för tio personer, jättefint,  gott om plats och utsikt över fallen. 

Dom som åkte i saaben hade gps i telefonen.  Vi hade vanliga kartor i volvon.  Det gick lika bra i båda bilarna. Jag föredrar kartorna. Bor det en liten luddit inom mig?  I alla fall tycker jag att det är konstigt att det  var mycket enklare förr (för trettio år sedan) att klämma på en TV apparat.  Förr så gick man fram och det fanns på och av,  kanaländrare och volym.  Nu så ska det tamejtusan alltid finnas minst tre olika fjärrkontroller. 

Kognitivt

Vi debatterar på jobbet.  Två av mina kolleger tycker inte att lingvistik är en kognitiv vetenskap. Det är sällan man är i en debatt när man tycker att motparten har så vansinnigt fel att man knappt vet vad man ska säga. Lingvistiken, språket är ju centralt inom kognitiv vetenskap, kärnan av den kognitiva revolutionen.
Läs Chomsky's review of Skinner's Verbal Behavior, t.ex.  Eller Chomsky's Aspects. Eller vad som helst av Jackendoff.  Men det orkar dom inte, bjäbbarna.

Vad kan jag göra?
1) Jag kan försöka undervisa jättebra kurser, där studenterna både lär sig massor av tidigare forskning, och samtidigt lär sig tänka kritiskt och innovativt.
2) Jag kan lära mig att aldrig själv döma något som jag inte vet någonting om.  Inte förutsätta att jag vet mer än dom som är insatta.
3) Jag kan le sött och lägga huvudet på sned och muttra lite obegripligt.

Nummer 3 är jag redan ganska bra på, fast det är väl egentligen en ganska dålig teknik.  Men man behöver lite självförsvar.

Men alltså, om något kommer in genom ögonen och hjärnan hanterar det, då är det kognitivt, helt självklart, alla är överens ("vision").  Varför är det då inte alldeles självklart att det som kommer in genom öronen och hanteras av hjärnan är kognitivt?  *Jag* tycker att det är självklart.

Manligt och kvinnligt

När mina manliga kollegor får avslag eller dåliga utvärderingar så tycker dom att det är alldeles självklart att utvärderarna är dumma i huvudet.  Vi kvinnor tror i liknande situationer att det är vi själva som är dumma i huvudet. Det verkar vara en mycket tydlig tendens, solklar.  Men det kan väl inte vara så svart och vitt? Det är det nog inte.

Undrar vilket system som är bättre?  Någonting mitt emellan. 

Farbror Melker

Tänk att mina barn växer upp utan Saltkråkan, Pippi, Mumintrollen, Clownen Manne, Bröderna Dahl, och julkalendern.  Men det ska väl bli folk av dom ändå. Vi har i alla fall Fem myror och Tårtan på dvd.

Denna dagen ett liv. 

Tårtan: http://hem.bredband.net/b140510/filmer/episodguider/taartan.html

Oro

Mammor oroar sig.  Det är bara så.  Det är naturligt att oroa sig över sina barn, att bry sig, att vilja ta hand om.  Men måste man älta över alla livsöden som man snubblar över?

Kaffekillen.  Han har, så vitt jag vet, alltid jobbat på cafeet på universitetsbiblioteket.  Serverar kaffe snabbt och rätt, småpratar lite, ler, känner igen.  En trygghet, en klippa i tillvaron.  Men jag har ju hört om hans jobbansökningar, hans längtan bort till något annat. Han vill inte vara kaffekille hela livet. Vad vill han då? Brandman, visar det sig.  Han läser kurser, tar certifikat och ställer upp som frivillig.  Han vill hjälpa folk, säger han.  Men du hjälper ju folk här, du hjälper ju oss kaffetörstiga stackare. Ett svagt försök att få honom att stanna kvar. Jag behöver lite trygghet i vardagen, någon annan kan väl släcka bränder!  Och brinner det förresten så himla mycket? Han kan inte lämna oss i sticket, med bara likgiltiga studenter kvar att hantera vår tankebensin. Nej, brandman ska han bli.  Mycket snart ska han vara färdig, tyvärr, han lämnar oss i sticket.

En dag är han inte där.  Jag frågar två bleka studenter om han har fått jobb som brandman.  Dom gapskrattar och gör grimaser åt varandra. Dom ser att jag menar allvar.  Nej, inte ännu, säger dom.  En dag, kanske. I dag är han bara ledig.

Jäkla ungar, visa lite respekt för andras drömmar.  Och nu då, nu måste jag oroa mig för det också.  Kaffekillen och hans planer.

Språk som dör

Vi hade en lång diskussion på föreläsningen i går. Varför ska man försöka rädda språk som är döende? Kan man komma utifrån och domdera (eller hjälpa till), eller måste talarna själva ta inititativet?

Snälla studenter skickade en länk till mig:
http://www.thespec.com/news/world/article/264984--researchers-find-unknown-language-in-remote-india

Greg Anderson i artikeln är med i filmen vi ska se nästa vecka, "The Linguists". Passar ju bra.

Cee Lo Green i högtalarna. För en gångs skull gillar jag en låt på topplistorna.

Pete Seeger

I gårdagens New York Times hade dom intervjuat Pete Seeger om hans söndagsrutiner.  Vad skönt.  Inget örtté, ingen yoga (fast örtté och yoga är jättebra, det är inte det), ingen personlig life coach.  En vanlig människa. Jag är snart 40, mitt i karriären, jobbar mycket.
Varför känner jag mer gemenskap med en nittioårig folkmusiker än dom fyrtioåringarna framgångsmänniskorna som vanligtvis berättar om sina söndagsrutiner i NYT?

Skyskrapan

  Det är så vackert ute, sett här uppifrån min jobbskyskrapa. 22:a våningen. Höstfärger, flod, sol på ena sidan staden, regn på andra.  En regnbåge. Bilarna ser ut som leksaker.  Tut tut!

Fast det är ingen skyskrapa, för den är bara 77 meter. 100 meter måste den vara för att räknas som skyskrapa, det har någon bestämt. 

Jag såg The American, Anton Corbijn-filmen. Den var ganska bra och väldigt vacker.  Varenda scen var vacker. 

Yoga och grönt te

I New York Times Magazine har dom varje vecka en kort intervju med någon känd och lyckad människa, restaurangägare eller så. Korta frågor, korta svar.  Bland annat brukar dom fråga vad kändisen har för morgonrutin. Det brukar ofta vara, typ, grönt te och yoga, eller morgonmeditation med personlig coach och sedan färskpressad mangojuice och organisk mysli. Eller så. Jag tänkte på det i morse när jag stod på knäna och torkade upp mjölk och cheerios från golvet. 

Jag vaknade klockan fem av att jag blev sparkad i ansiktet av en drömmande ettåring. Sedan preppade jag föreläsning om Grimm's Law tills familjen vaknade klockan sju. Jag var klädd i en Sunds Brandkår t-skjorta och gråa mjukisbyxor som jag fått av svägerskan för att hon tycker att dom är fula.  Motsatsen till glamoröst. 

Temperaturer

+9 i morse, +22 grader nu. Det är absolut hopplöst att försöka klä ungarna rätt.

Jag höll föreläsning om psykologins historia idag. Jag tog med en massa originaltexter och läste högt.  Wundt, James, Freud, Skinner.  Mycket att diskutera. Freud är roligast, förstås.
Tänk om man bara hade tid att läsa hela dagarna. Tekoppar, promenader och litteratur. Skön och fack.

Svenska valet

Vilken rysare... när kommer resultaten? Dom riktiga, slutgiltiga. Vilket bra valdeltagande det verkar ha varit.  Det är väl positivt i alla fall?

Jag undervisade om finite state grammars i stora förstaårskursen i förrgår.  Det var absolut ingen höjdare.
Det är intressant och relevant, men det fattade nog inte många i föreläsningssalen. Det frestar att skylla på studenterna, men det är klart att det var mitt fel.  Nya tag, nästa gång går det bättre.

Jag har precis upptäckt bandet "The Bad Plus".  Jättebra.  Lyssna på "Never Stop" på skivan med samma namn.

How to kill a mockingbird

Jag läser "To Kill a Mockingbird".  Äntligen, jag vet inte varför jag inte har läst den förr.  Fast jag som har så svårt för att minnas exakt vad någon eller något heter råkade kallade den för "How to Kill a Mockingbird".  Min sambo: "Did you find it in the Fishing & Hunting section of the bookstore?" Deadpan som vanligt, rolig som vanligt och milt överseende som vanligt.

Solsken ute

Solen skiner, det är lördag.  Jag sitter uppe på mitt kontor på 22:a våningen och rättar uppsatser. Men i morgon blir det bara lek med barnen.

Studenterna kan inte skriva. Jo, vissa kan det. Men många kan inte.  Och här har vi ingen skrivkurs, typ Freshman Writing. Det behövs inte, dom lär sig skriva i High School.  Men dom gör ju inte det.  Så det blir att sitta och plita i marginalen "This sentence doesn't have a subject."  "What do you mean? Ambiguous!" Inte så kul. Fast i det stora hela har jag ju ett kul jobb, så det är väl OK.

nature vs nurture

Tre timmars föreläsning idag om nature vs nurture, free will vs determinism, the mind-body problem och consciousness.  Lite späckat kanske?  Det var OK.

Alla ungar var på jättegott humör när vi äntligen kom hem. Nu tusan ska det bli myskväll. Jag ska inte kolla mejl, inte läsa nyheter om svenska valet.  När jag lyssnar på Fresh Air på podradion ska det bara bli något om underhållning. Ingenting allvarligt. Min tretimmars föreläsning om filosofiska frågor innehöll minsann tillräckligt med svåra frågor -- nu blir det bara skoj.

Vill Du doktorera i språkvetenskap?

Dom ska anställa nio nya doktorander i lingvistik på Stockholms universitet.  Det var som tusan.

Entourage

 Vi tittar på Entourage på DVD på kvällarna. Så underhållande och lättsamt. Och så långt från vårt liv. Vi är inne på tredje säsongen och serien blir faktiskt bättre och bättre. Inte jättebra men bra. Och kul.

The Linguists

The Linguists: http://thelinguists.com/
Två lingvister flänger världen runt i sökan efter utrotningshotade språk, som dom dokumenterar.
Kul och viktig film.  Bra, och jag beundrar David och Greg.  Men (det finns alltid ett men) jag gillade inte riktigt attityden, "alla lingvister borde göra det vi gör".  Blir inte deras undersökningar lite ytliga? Det dom gör är OK, men det finns olika metoder.  Vi upptäcker fortfarande nya saker om engelska som har undersökts så noggrant.

Och dom hävdar att dom kan 25 språk tillsammans. Är det inte lite underligt att det verkar som om de måste hitta engelsktalande överallt? Eller nästa överallt.

I alla fall:  en äverntyrsfilm om lingvistik.

The great Eskimo vocabulary hoax

Ibland önskar jag att jag var student igen.  Det finns så många fantastiska kurser!  Jag undervisar två kurser den här terminen som jag vill ska vara fantastiska.  I ena kursen ska vi läsa Searle "Minds, brains and programs" den här veckan, och i andra kursen ska vi läsa Geoff Pullum's jättekul, lättsamma men ändå viktiga "The great Eskimo vocabulary hoax".

Bra början.

Storasyster

 Storasyster ville inte gå till skolan i morse. Hennes stora mörka ögon blev våta, glittriga.  "Lilla vännen, är det något med kompisarna?"  Stora tårar rullade ner, en liten nick. Vill inte prata om det. Fina, fina vännen. Tydligen vill tuffa tjejerna inte leka med henne.  Tydligen får efter-skolan bästisen vara med i tuffa gänget, men då får Storasyster inte vara med. Storasyster får bara leka med Lillebror #1 och hans vänner på rasterna. Småpojkar.

  Lilla vännen, det här går över. Förstår du?

Det är klart hon inte förstår. 

Jag vill göra något, men det finns ingenting att göra. Jag kan bara lyssna om hon vill prata, men det vill hon inte.    

Veckoslutets slut

Söndagkväll.  I morgon ska alla till sina institutioner igen.  Undrar om lillebror kommer att gråta igen i morgon när vi lämnar honom på dagis? Det går emot alla instinkter att gå iväg från sitt gråtande barn.  Vända ryggen till, gå, stänga dörren. Det är bara andra veckan, men kanske kanske gråter han inte i morgon.

Pastorn i Florida

Tänk vad mycket publicitet han får, pastorn i Florida! Terry Jones.  Jag hörde en intervju med honom på radion idag.  Tror han verkligen att han kan förhindra att det blir en moské vid f.d. Twin Towers? Varför bryr vi oss så mycket?  Varför får han så mycket rum i spalterna och i etern.   Och här i min lilla blogg också...

Början på skolåret är jobbig. Skolorna i Kanada är ganska bra, men man måste köpa egna "school supplies".  Nej, jag menar inte bara en skolväska och kanske en penna.  Listan är lång -- sex limstift, 20 blyertspennor... Och så måste man packa skolluncher hela året. Jag skulle hellre betala lite mera i skatt.

Att tala med främlingar

Jag vill inte lära mina barn att dom inte får prata med främlingar. Att prata med främlingar är väl det roligaste som finns!

Visst, jag förstår oron, jag har den också. Men ska man lära barnen att vara rädda? För främlingar? Bland främlingarna kan ju det ju finnas fantastiska nya bekantskaper.

Kanske är det  i alla fall svårt att ha barn, inte bara jobbigt.

Konflikter

Tänk vad många små konflikter det finns på en arbetsplats.  Så många människor ska få deras scheman och tankar och idéer och vanor att funka ihop.  Starka personligheter, känsliga sinnen och sprakande humör.  Allt ska passa samman, funka ihop, samarbeta och uppnå resultat. Jag har inte råkat i luven på någon, inte ännu.  Har jag haft tur, eller kan jag ha mognat?

Hem och jobb

Första riktiga dagen på jobbet.  Sex möten. Jag fick ingenting gjort.
Hemma: Jag hinner inte med annat än att ge ungarna mat. Dom får spela så mycket Playstation dom vill. Ettåringen fick tag i ett paket potatismjöl och spred runt det över hela huset.

Föreläsningarna börjar snart.  Det är viktiga kurser: jag vill lära ut och lära mig, inspirera, stöda.  Men jag har inte förberett mig alls ännu. Har inte hunnit. Stressen stiger.

Kommer det här att bli året som knäcker mig, året då jag slutar forska?

The Other Guys

Såg The Other Guys med Will Ferrell och Mark Wahlberg.  Den var ganska rolig men kunde ha varit tio minuter kortare. Den hade lite samvete också, faktiskt.  Det hade jag inte väntat mig.

Gruvarbetarna i Chile

Det är kallare i luften.  Hösten är på väg, och det är skönt. Jag är tacksam att jag bor på ett ställe som har fyra årstider.

Jag försöker följa med lite vad som händer i världen. Det är så svårt, det blir lätt bara mitt eget lilla liv med jobb, barn, vänner. Små glädjeämnen, små konflikter. Men jag försöker: Global News, Fresh Air och Godmorgon Världen på iPoden, the Globe and Mail till morgonkaffet, DN på nätet.  Åtminstone rubrikerna... Jag kan tycka att det som blir uppblåst i media är ganska ointressant ibland.  Dom instängda gruvarbetarna i Chile känner sig pressade och visar tecken på depression. Är det konstigt?  Värt att rapportera?  Jag tycker att det känns ganska självklart. Fast det kanske är intressant och det gör väl berättelsen mer personlig.  Och själva händelsen är ju väl värd att rapportera.

Globe and Mail till morgonkaffet.  Lite vila i kaoset. Höst, nytt skolår, nya rutiner.  Jag ska se till att bygga in lite lugn och lite skoj i rutinerna. TV-serier på DVD eller en film på kvällen med mannen efter barnen lägger sig. Familjepromenader i skogen på veckosluten.  Och så Globe and Mail till morgonkaffet, i stället för lingvistikartiklar och studentuppsatser.

Vi har fyra småbarn och vi har alla varit tillsammans hela långa sommaren.  Det har varit mest kul, förstås, men mycket jobb också.  "Att ha barn är inte svårt, men det kan vara jobbigt. " Så sa en klok kvinna till mig en gång. Hon var fyrabarnsmamma (jag hade bara två då), hade svart och lila hår som stod rakt upp och tatueringar och piercings. Det är sant som hon sade.

 Jag märker att jag skriker åt barnen ibland. Ganska ofta.  När jag hade två barn skrek jag aldrig, eller nästan aldrig.   Men jag har dubbelt så många barn nu och jag har helt enkelt inte dubbelt så mycket tålamod.

Vardagsliv

Tillbaka i staden,  tillbaka i vardagen. Det skulle ha blivit så mycket jobb idag, men det blev ingenting av med det. Faktiskt absolut ingenting alls.  Ungarna hade pangat en fönsterruta, så det måste fixas. Fixas genom att ringa någon expert, så klart.  Jag vet inte om det skulle ha blivit ett så särskilt bra resultat om jag hade försökt med det som var min första tanke: gamla plastkassar och eri keeper.  Dom har väl inte ens eri keeper i det här landet.
Och så bestämde vi oss för att köra iväg hela barnaskaran till hon som ska bli vår husläkare. Ett rött öga (jag vet inte vad som hände, jag var inte där -- men det handlade om dvd-skivor som kom flygandes genom luften), en fotvårta, en handvårta, lite öronvax, rethosta, och något nytt som kan vara exem från hettan (29C idag). Utdelat på alla fyra ungarna, tack o lov.  Bara småsaker, men vi måste ändå registrera dom hos läkaren. Hon är snäll, men verkade lite skraj när vi tog över hennes lilla rum. Undrar vad hon tänkte? Hur säger man "patrask" på engelska?

Sedan Apple Store, där vi köpte en massa grejer. Jag köpte en ny, stor dator till jobbet. Massor med människor där, det var urjobbigt.  Men sedan fick jag det stora stora nöjet att i hissen himla med ögonen, fnissa och säga "I just love shopping" till en karl som stirrade på min jättestora sprillans nya  datorlåda och min Applekasse.

Kul att vattnet på kolstjärnan får så mycket uppmärksamhet: http://www.popast.nu/2010/09/sanningen-om-den-fuktiga-kolstjarnan.html.  Kanske det är rätt att ösa så mycket pengar på rymdforskning trots allt?

Annorstädes

Vaknade tidigt, tidigt. Det är tidsskillnaden, jag har inte vant mig ännu. Inte vant mig vid tiden och inte vant mig med att vara här. Borta. Där jag bor. Hemma på landet är det tyst på nätterna. Här hörs trafiken och den här natten hördes ett dovt bultande också. Det lät som en balare, men det är det klart att det inte var. En fläkt, en pump, kanske.

Filmen "Eat, Pray, Love". Den var inte så bra, boken kanske var bra. Biosalongen var tyst, halvfylld.  Bara tjejer.  Det kändes lite härligt och intimt.  Hemligt. Kanske som killar på porrbio (fast jag tänker mig att det är mindre mysigt).  Fast filmen var dålig.  Inte Julia Roberts, men hela temat liksom. Det verkar urtråkigt att resa omkring och finna sig själv. Vansinnigt självupptaget. Huvudpersonen tyckte att mycket av det hon såg och personerna hon träffade var intressanta.  Men intressanta hur?  Det var som om hela poängen var att hon själv skulle bli intressantare, bättre, helare av att ha träffat och sett dem. Alla ruiner i Rom finns till för huvudpersonen i "Eat, Pray, Love".  Fast hon är väl ett typexempel på hur vi västerlänningar är. Och jag läste en intervju med henne i YourLife, och hon verkade sympatisk.

Efter en lång sommar har vi släpat, burit alla barnen hit igen. Hit där dom känner sig hemma. Men för mig är det annorstädes.

Beskyllan 2

Det går nog att beskylla mig för att vara enkelspårig just nu.  Jag läser bara kvinnliga författare. Bodil Malmsten och Märta Tikkanen. Alice Munro. Gillar bara tjejkomiker: Mia & Klara, Sarah Silverman, Tina Fey.  Lyssnar på tjejmusik.  Fast jag  är också helt tokig i Ben Harper's "Morning Yearning".  Men jag måste försöka skärpa mig: Killar kan!

Beskylla beträda beröra. Beundra.  Ord med be-. Man borde köra en studie: stoppa "be-" framför en massa ord som egentligen inte brukar ha det och se vad folk tror att orden betyder (BEtyder). Bekrama, begarva, betrotsa, begräva. Kan "be-" orden alltid ta direkt objekt? Befatta -- är "sig ett riktigt objekt i "befatta sig med"? Någon har nog skrivit om det här.  Måste slå upp det. Eller tänka på det. 

Vad är det för skillnad mellan en blogg och en dagbok om ingen läser bloggen? Ingen skillnad. 

Beskyllan

Det är inte så jobbigt att bli orättvist beskylld. Det är mycket jobbigare att bli rättvist beskylld.